LÄS DENNA OCH TÄNK EFTER!!!
Guds lille elektron
Minor satt och hängde i luften. Det gör ju elektroner, fast de brukar förstås susa runt i en väldig fart. Men Minor kände inte för att susa omkring idag, utan satt med huvudet tungt vilande i händerna. Han suckade högt. Detta hörde Gud, som frågande:
- Hur är det fatt, lille Minor? Varför susar du inte omkring som du brukar?
- Jag känner inte för det. Vad spelar det för roll om jag susar omkring eller inte, jag är ju bara en liten elektron!
- Vad är det för fel på att vara liten? Undrade Gud.
- Men jag är ju så lite att jag inte ens syns!
- Jag ser dig! Och dessutom är inte elektroner större än så.
- Varför inte det? Jag vill vara något stort och betydelsefullt och inte bara liten och susa omkring. Vad är det för mening med det?
- Kom så ska jag visa dig någonting, sa Gud. Allting hänger ihop och jag har tänkt ut allting, in i minsta detalj, för att få hela skapelsen att fungera.
Plötsligt upptäckte Minor att han svävade över havet. Fast han var väldigt högt uppe såg han bara blått vatten överallt.
- Oj, vad stort och mäktigt havet är, tänkte han och kände sig ännu mindre än förut.
- Ser du det stora fartyget där nere? frågade Gud. Minior spanade allt vad han kunde fram och tillbaka över det jättelika havet.
- Nä, det enda som jag kan se är den lilla, lilla pricken där, sa han och pekade.
- Precis vad jag menade, sa Gud. Kom!
Och så svävade Minor ner mot havet och den lilla pricken, så fort att det kittlade i magen. Och till sin förvåning märkte Minor att pricken blev större och större ju närmare han kom När han stannade, precis intill fartyget utbrast han:
- Wow, vilken stor båt. Den rymmer säkert hundratals människor!
- Och några hundra bilar och lastbilar med sa Gud
- Wow! Sa Minor igen!
- Kom! Skrattade Gud, och plötsligt var de på kommandobryggan som hela den stora båten styrdes från.
- Vilken massa knappar och spakar! Utbrast Minor, mäkta imponerad.
- Ser du den där lilla ratten där, frågade Gud. Med den styrs hela fartyget.
- Med den lilla? frågade Minor tvivlande
- Mmm, och vad skulle hända om inte ratten fanns?
- Båten skulle bara driva omkring på havet, eller krocka med något.
- Just det! Förstår du nu hur viktig den lilla ratten är för ett jättestort fartyg på ett jättestort hav.
- Jag tror jag börjar förstå vad du vill förklara Gud. Att allting behövs. Men vad gör jag då som är viktigt?
- Ser du den viktiga skruven där, som ratten sitter fast i? Minor nickade.
- Kom! Sa Gud och så for de rakt in i skruven. Och därinne vimlade det av atomer, och i dem susade en massa elektroner omkring i en väldig fart. Plötsligt hörde han välbekanta röster bakom sig.
- Tjena Minor, var har du varit? Det var hans elektronkompisar, och då insåg Minor att han var hemma igen.
- Vänta nu, sa Minor till Gud. Så du menar att utan oss elektroner skulle inte skruven finnas som ratten sitter fast i. Så vi är jätteviktiga?
- Det är inte hur stor man är som räknas, utan vem man är och vad man gör, nickade Gud. Plötsligt blev det fart på Minor.
- Kom! Sa han till sina kompisar vi måste göra det vi är bra på. Susa omkring! Det är jätteviktigt! Så susade Minor iväg och till sin glädje så Gud att Minor var glad igen.
Första versen av psalmen Herre till dig får jag komma passar så bra till den här texten.
I svenska kyrkans psalmbok har den nr 758 och i segertoner nr 474
Herre till dig får jag komma, komma precis som jag är. Inför dig kan jag ingenting dölja, du vet varje tanke jag bär. Men trots att du ser all min svaghet och vet att jag är ett av dina minsta barn. Får jag komma ändå och jag vet det är så under allt är jag älskad av dig.
ALLA BEHÖVS ELLER HUR, BÖRJA LEVA SÅ NU......
VÅRDA DIN RELATION MED DIN NÄSTA...
GE NÅGON EN KRAM
ELLER
ETT VÄNLIGT ORD..
DETTA KAN ÄNDRA ALLT!!!
